Publicerad 2012-11-18 09:43:36 i Allmänt,
Har suttit och läst på lite om twar, och inser att det inte finns så mycket info om detta. Anledningen är att fru U har gått med detta under lång tid utan att någon uppmärksammat vad det är, tillslut hittade hon en bra läkare som undersökte henne ordentligt (tack dr U.T) och konstaterade efter några år att hon har ett svårt fall av twar. Det gick så långt att hon började få svåra smärtor i armen så att den inte gick att röra. Nu har det visat sig att även höger ben är drabbat, och hon har svårt att röra sig. Denna starka kvinna som alltid klarat allt själv, problemlösare som inte ser hinder, som knyter näven i fickan och ger sig fan på att klara vad hon än har framför sig - ibland på bekostnad av sig själv. Att från det gå till att bli sängliggande och beroende av andra måste vara svårt, även om förhoppningen är att det är ett snabbt övergående stadium så finns tankar om att det kan leda till kroniska besvär. När jag igår fick höra att det gått så långt väckte det mycket tankar hos mig, tankar om att vi får vara tacksamma för varje dag vi är friska och mår bra. Också på att vi ibland får vara våra egna doktorer och inte ge oss förrän vi får ett svar, ligga på och se till att en ordentlig undersökning blir gjord. Jag är glad över att fru U har en så underbar familj med man, barn och föräldrar som ställer upp och finns där för henne. Även om jag kan tänka mig att det för fru U är otroligt svårt att sitta still och inte vara den som agerar utan snällt får titta på när andra gör saker för henne för omväxling. Jag tänker på dig.
Publicerad 2012-11-18 09:35:58 i Allmänt,
Idag packar herr H sitt pick och pack och drar till landet i väst för veckolånga äventyr. Norge kan skatta sig lycklig för denna att få ta glädje av denna mans charmfullhet och skratt, men Göteborg kommer inte vara sig likt. Det kommer att bli ett stort äventyr för honom, men jag är ganska övertygad om att han snart kommer att komma hem igen, med ny energi och nya idéer. Lycka till, ser fram emot första rapporten!
Publicerad 2012-11-18 09:26:00 i Allmänt,
MIn tillfälliga sambo verkar tappat det hela idag, han var väldigt lugn i natt men surrar nu som värst. Och han är på mig hela tiden!! Var tvungen att slå till honom lätt för att få honom att ändra bana, och lämna mig i fred ett ögonblick. Nu har han gått och gömt sig, antagligen lite sårad av min attityd och nonchalans. Jag måste tänka på mig själv också! Idag får jag låsa in honom för hela dagen och bege mig ut på en båtutflykt, så hoppas jag att han lugnat sig när jag kommer tillbaka.
Publicerad 2012-11-17 20:37:00 i Allmänt,
En sak jag kom fram till idag efter den katastrofala restaurangupplevelsen är att trots min arbetslöshet och oavsett vad jag kommer att ta mig an framöver skall jag aldrig, och jag menar ALDRIG, dra in på smakupplevelser. En god middag är mer värt än annat, champagne och löjrom skall alltid prioriteras. Skall jag ut och äta skall jag äta gott, inga kompromisser.
Härmed lovar jag att hålla fast vid goda smakupplevelser oavsett inkomst, hellre kvalitet än kvantitet - om jag så må äta mer sällan skall dessa gånger vara en upplevelse av paradis för gommen!
Publicerad 2012-11-17 20:25:00 i Allmänt,
Sagt och gjort, jag tog mig till den lokala pizzerian.
Väntade vänligt på att någon skulle se mig, och efter 10 minuter kom servitören/ägaren fram till mig efter att stått och pratat med de enda andra gästerna på restaurangen - ett nyförälskat par.
Jag blev hänvisad till ett bord och fick en meny som endast var på italienska. Inga problem, det är jag van vid sedan alla mina resor i Italien. Efter ett tag fångade jag åter uppmärksamheten och beställde ett glas rött och frågade vad de olika pizzorna innehöll. Han tittade frågande på mig - utbrister efter ett tag "onion?".
Till slut beställer jag en Margarita, jag tänkte att det kan ju iaf inte gå fel. Jag får in min pizza efter 5 minuter, redan där väcks min misstänksamhet. Ser på pizzan och känner lätt avsky.
Tar en tugga och - tja, den är inte helt varm och den smakar inte helt ok. Jag har nog ärligt aldrig smakat någon så dålig pizza. Men hungrig som jag är sätter jag tänderna i den och dricker glatt mitt vin.
Inga gäster förutom jag och det förälskade paret i hörnet, och tv:n på högsta med match mellan Lazio och Juventus. Innan jag inser det själv är jag helt uppslukad av matchen, länge sedan något fångat mitt intresse på detta sätt.
TACK Marchetti för att du räddade min kväll, inte bara genom dina geniala räddningar utan även med ditt vackra utseende trots blödande sår i panna. Du skulle nog inte ta Zlatans boll, men du räddar vad som helst i övrigt!! Den sämsta pizzaupplevelsen i världshistorien blev tack vara dig ett oförglömligt minne med positiv underton.
Publicerad 2012-11-17 15:38:00 i Allmänt,
Med Mando Diao i lurarna slog jag ned bredvid samma kvinna och samma cigarettdoft som häromdagen. Satt där i någon timme tills den kyliga vinden kröp innanför min kappa. Började då min vandring ner mot mitt boende, en stunds vila för att sedan prova den lokala restaurangen och dess pizza.
På vägen ner reflekterade jag över alla kastanjeträd, som kantar sluttningarna vart jag än vänder mig.
Deras vackra löv som fallit till marken, som prasslar så härligt under mina skor.
Publicerad 2012-11-17 14:23:43 i Allmänt,
När jag idag gick utmed Sentiero di Olivo, från Castagnola till Gandria, och än en gång slogs av Ticinos skönhet tänkte jag på att detta måste vara den bästa av världar. Den Italienska kulturen med Tysk ordning, rent och organiserat men med sydeuropeisk känsla.
För att inte tala om hur vackert det är.
Jag förstår att självaste Casanova en gång sägs ha tagit sig hit från Venedig, för att publicera en bok.
Publicerad 2012-11-17 13:47:24 i Allmänt,
När jag såg skylten "Ristorante" kände jag ett oåterkalleligt sug efter en rykande het espresso.
Tog mig in på restaurangen och fick ett bord ute på den lilla terrassen som vette ut över vattnet.
Här satt jag i en timme, eller om det var två, och läste.
Intressant historia Jack Kerouac skrivit, får mig att både skratta och känna ångest.
"On the road" är en sann klassiker, har ni inte läst den kan jag varmast rekommendera den - dock bör den läsas på originalspråk!
Publicerad 2012-11-17 13:39:25 i Allmänt,
Gick ner för några trappor i en gränd, hamnade på en brygga. Såg på de vita svanorna som simmade utmed strandkanten. Skymtade en rörelse i ögonvrån - en ensam fiskare stod på terrassen till en för säsongen stängd restaurang. Han tittade ut över bergen när hans spö plötsligt började tycka. Sakta drog han upp en fisk, fick syn på mig och log. Krokade av och lade fisken i en röd hink som stod på ett av de i övrigt tomma borden. Sedan förberedde han sitt spö för en ny, lugn stund.
Vi log mot varandra innan jag lämnade honom för att vandra vidare genom byn.
Publicerad 2012-11-17 10:20:02 i Allmänt,
Kör än en dag utan makeup, ser att solen tittar fram bakom molnen och det blir ytterligare en dag i solen.
Boken i fickan och redo för nya äventyr.
Publicerad 2012-11-17 09:19:09 i Allmänt,
Läste en artikel i Elle om Elsa Hosk, ung framgångsrik modell som nu varit nykterist i 3 år. Det jag finner mest intressant i artikeln är hennes beskrivning av hur hon möts av människor i Sverige kontra NY när hon säger att hon är nykterist.
I Sverige säger man "men kom igen nu" och i NY beundrar man valet och accepterar det.
Jag tänker på de perioder där jag har detox och väljer att inte dricka under några veckor, och känner igen mig. För inte allt för länge sedan var jag på middag med några väninnor, då jag var i en detoxperiod och det första jag fick höra var "du kunde väl valt en annan vecka" efterföljt av just "kom igen nu, vad tråkig du är". Till saken hör att det satt två gravida med i sällskapet som inte heller drack, och även de kommenterade mitt val.
Jag förstår att ingen menar illa med det, men situationen blev mins sagt pressande för mig och då jag just där och då var mitt stora förändringar i mitt liv i övrigt blev jag både irriterad och sårad.
Väckte mycket funderingar hos mig, många tankar om tidigare detoxperioder och plötsligt insåg jag varför jag många gånger i dessa perioder valt att sitta hemma.
Minns nu också en fest jag hade en gång för några år sedan, då en av mina gäster smög in till mig i köket och viskade att han var i en detoxperiod och bad mig göra alkoholfri drink till honom som var lik de övriga drinkarna "jag vill inte säga något för det blir sådant jävla tjat". Då förstod jag inte alls vad han menade, antagligen blåögd trots min ålder. Idag förstår jag honom på ett helt annat sätt, för det kräver mycket styrka att vara den som går mot strömmen vid sammanhang där man får räkna med att hela övriga sällskapet kommer att sätta sig emot det val du själv gjort.
Det kanske är till NY jag skall flytta?
Publicerad 2012-11-17 08:52:15 i Allmänt,
..att få juice och mjölk serverat på detta sätt.
Frukosten blir på något sätt mer njutfullt.
Att plocka fram dessa flaskor när äggen kokare, lite müsli och så en rykande kopp kaffe.
Blir en bra dag, trots att solen lyser med sin frånvaro!
Publicerad 2012-11-16 18:50:04 i Allmänt,
Häller upp ett glas rött, tar på mig min negligé och kryper ner med Zorro. Ha en trevlig fredag vänner!
Publicerad 2012-11-16 18:17:56 i Allmänt,
När bägge fötterna blöder vet man att allt är som det skall.
Vandringskängorna har gjort sitt och nu gäller det att låta fötterna vila något - hur nu det skall gå till med tanke på den vackra natur jag bara måste utforska! Min nyfikenhet är för stor för att låta sig hindras av dåliga fötter.
Publicerad 2012-11-16 17:59:42 i Allmänt,
Det är fredag och jag tänkte att det vore trevligt med ett glas vin bland folk.
Efter tips tog jag mig till den lokala baren, ett litet rum där det mer handlar om känsla än design.
Kvinnan bakom disk tittade frågande på mig från telefonen hon talade i när jag frågade om ett glas rött. Hon suckade djupt och hällde upp ett glas och viftade undan mig.
Stället var tomt, så jag tog mitt glas och satte mig utanför.
Det var kallt, men jag tänkte att jag kan sitta där och se på folk som tar sig förbi.
En man kom efter ett tag med sina två hundar och satte sig vid bordet bredvid, en stund senare kom hans fru (eller älskarinna, vad vet jag) och väntade till han svepte sitt glas vitt vin för att sedan slå följe hem.
Fem minuter senare kom en annan man från affären jämte, sade Bongiorno innan han gick in och ställde sig i baren. Där var han i ca 10 minuter, kom ut, log och började tala italienska med mig. Jag förklarade vänligt att jag endast talar engelska, han visade då med sitt kroppsspråk att han undrade om jag frös i kylan. Först då kände jag efter och det var riktigt kallt. Jag log och nickade, han gick iväg och jag tittade ut över sjön. Tog mina sista två klunkar av vinet och reste mig sedan för att gå hem.
