En natt

Besökte frissan häromdagen, vilket som vanligt ledde till ett stort hål i plånboken. Men detta har blivit ett lyx jag unnar mig, något jag anser mig vara förtjänt av. Hårt slit på veckorna gör att jag anser mig kunna sitta en eller två timmar på en salong och lämna mitt hårsvall i händerna på ett proffs. Ett proffs som får mig att känna mig som ett mästerverk, ett geni som ser till att jag på ett naturligt sätt blir vacker och som säkerställer att mitt självförtroende är på topp när jag lämnar salongen. Detta unnar jag mig några gånger per år. Det är inte gratis, men jag tillåter mig att blunda för den faktiska kostnaden när jag plockar fram min plånbok och skymtar min spegelbild i ögonvrån.
Dagen efter sitter jag på bussen på väg mot jobbet när en man kliver på. Han är andfådd, svettig men har ett lyckligt leende på läpparna. Han bär på en flyttlåda med texten "KÖK". Antagligen lycklig över att ha fått tag i en lägenhet, en lägenhet som han flyttar till med hjälp av kollektivtrafiken - bärandes på en låda i taget.
Jag blir illamående, dagen innan har jag under en dryg timme "unnat mig" något som för honom skulle innebära 4 månadskort inom kollektivtrafiken eller en månads hyra - alltså en månads tak över huvudet.
Någonstans är jag ändå glad över känslan, att jag stannar upp och tänker till. För jag kommer att fortsätta unna mig. Jag kommer fortsätta gå på salong för att köpa mig känslan av "vad fin jag är". Men jag kommer också fortsätta reflektera över att jag har den möjlighet.
Och jag kommer minnas mannen med flyttlådan.