Elsa Hosk
Läste en artikel i Elle om Elsa Hosk, ung framgångsrik modell som nu varit nykterist i 3 år. Det jag finner mest intressant i artikeln är hennes beskrivning av hur hon möts av människor i Sverige kontra NY när hon säger att hon är nykterist.
I Sverige säger man "men kom igen nu" och i NY beundrar man valet och accepterar det.
Jag tänker på de perioder där jag har detox och väljer att inte dricka under några veckor, och känner igen mig. För inte allt för länge sedan var jag på middag med några väninnor, då jag var i en detoxperiod och det första jag fick höra var "du kunde väl valt en annan vecka" efterföljt av just "kom igen nu, vad tråkig du är". Till saken hör att det satt två gravida med i sällskapet som inte heller drack, och även de kommenterade mitt val.
Jag förstår att ingen menar illa med det, men situationen blev mins sagt pressande för mig och då jag just där och då var mitt stora förändringar i mitt liv i övrigt blev jag både irriterad och sårad.
Väckte mycket funderingar hos mig, många tankar om tidigare detoxperioder och plötsligt insåg jag varför jag många gånger i dessa perioder valt att sitta hemma.
Minns nu också en fest jag hade en gång för några år sedan, då en av mina gäster smög in till mig i köket och viskade att han var i en detoxperiod och bad mig göra alkoholfri drink till honom som var lik de övriga drinkarna "jag vill inte säga något för det blir sådant jävla tjat". Då förstod jag inte alls vad han menade, antagligen blåögd trots min ålder. Idag förstår jag honom på ett helt annat sätt, för det kräver mycket styrka att vara den som går mot strömmen vid sammanhang där man får räkna med att hela övriga sällskapet kommer att sätta sig emot det val du själv gjort.
Det kanske är till NY jag skall flytta?
I Sverige säger man "men kom igen nu" och i NY beundrar man valet och accepterar det.
Jag tänker på de perioder där jag har detox och väljer att inte dricka under några veckor, och känner igen mig. För inte allt för länge sedan var jag på middag med några väninnor, då jag var i en detoxperiod och det första jag fick höra var "du kunde väl valt en annan vecka" efterföljt av just "kom igen nu, vad tråkig du är". Till saken hör att det satt två gravida med i sällskapet som inte heller drack, och även de kommenterade mitt val.
Jag förstår att ingen menar illa med det, men situationen blev mins sagt pressande för mig och då jag just där och då var mitt stora förändringar i mitt liv i övrigt blev jag både irriterad och sårad.
Väckte mycket funderingar hos mig, många tankar om tidigare detoxperioder och plötsligt insåg jag varför jag många gånger i dessa perioder valt att sitta hemma.
Minns nu också en fest jag hade en gång för några år sedan, då en av mina gäster smög in till mig i köket och viskade att han var i en detoxperiod och bad mig göra alkoholfri drink till honom som var lik de övriga drinkarna "jag vill inte säga något för det blir sådant jävla tjat". Då förstod jag inte alls vad han menade, antagligen blåögd trots min ålder. Idag förstår jag honom på ett helt annat sätt, för det kräver mycket styrka att vara den som går mot strömmen vid sammanhang där man får räkna med att hela övriga sällskapet kommer att sätta sig emot det val du själv gjort.
Det kanske är till NY jag skall flytta?
