En stund i stillhet
Att efter några timmars vandring upp och ner för berg och dalar sätta sig ner på en parkbänk är befriande för trötta fötter. Slog mig ner på en röd bänk bredvid en kvinna. Vi satt i tystnad i någon timme, hon tände under denna tid två cigaretter och för första gången på 15 år blev jag sugen på att ta ett bloss. När hon reste sig upp för att lämna parken log hon mot mig och sade "Arrivederci".
Den tystnad vi delat i solnedgången, till tankar bevarade i vårt innersta, den tystnad tar jag med mig när jag efter någon minut reser mig och vandrar ner för berget mot mitt boende.
