En natt
Jag minns hur vi började samtala, en stilla konversation i den mörka delen av baren. Våra ögon möttes för första gången, och vi visste i det ögonblick hur kvällen skulle sluta. Båda på tillfälligt besök i en främmande stad, ensamma och törstiga efter att känna något.
Allt för många glas senare gick vi sakta över kullerstenarna i den mörka natten, i skenet av en gatlykta stannade vi och jag kände för fösta gången smaken av hans läppar.
Mjuka, lätta, hungriga.
I morgonsolens värme vaknade jag till hans lätta smekning, försiktig och trevande undersökte den min kropp.
Jag lät mina ögon vara slutna, lät mig gör ett ögonblick tro att det var Din hand som smekte mig.
Lät mina ögon efter några sekunder vila i hans, blickar som drunknade i varandra och väckte lusten.
Efteråt låg jag i hans armar, och vi berättade hemligheter för varandra.
Jag pratade om Dig.
Han lyssnade, lät mig tala.
Han pratade om ett liv utanför hotellrummet.
Jag lyssnade, lät honom tala.
När han senare klädde på sig låg jag kvar och studerade honom.
Vi log båda när han gick, medvetna om att vi aldrig skulle möta varandras blickar igen, aldrig känna värmen från den andras lätta smekningar, våra läppar skulle aldrig mötas i passion och våra historier skulle stanna där i rum 402.
Men minnet skulle bevaras i en del av mitt hjärta, en del jag aldrig skulle dela med någon.
För det handlade ju egentligen om Dig.
