Omgång två
Sitter i soffan med en värmande filt om mina axlar innan jag reser mig upp och ställer mig vid fönstret ett ögonblick.
Näsan rinner, huvudet värker och hostan sliter sönder mina lungor.
Tittar ut över gården i den mörka januarikvällen, förundras över det vackra vita landskapet.
Två harar skuttar försiktigt fram, tuggar på några grenar från buskarna som omringar cykelparkeringen där några få snötäckta cyklar står bortglömda.
Jag lutar min panna mot fönstret, känner kylan svalka min redan frusna kropp och jag känner mig trött.
Så trött, så tung.
Att inte ha varit varit förkyld på flera år för att avsluta 2015 med en kraftig sådan, som dessutom återkom med full kraft tidigare i veckan, är kännbart och slitsamt.
Jag hör min vattenkokare slå av, lyfter pannan från fönstret och styr mina steg mot köket för att göra i ordning av en kopp varmt vatten med ingefära, en kopp som kommer lätta på andningen.
Jag kryper åter ihop i soffan med mitt vatten, snyter mig och önskar det vore i morgon.
Näsan rinner, huvudet värker och hostan sliter sönder mina lungor.
Tittar ut över gården i den mörka januarikvällen, förundras över det vackra vita landskapet.
Två harar skuttar försiktigt fram, tuggar på några grenar från buskarna som omringar cykelparkeringen där några få snötäckta cyklar står bortglömda.
Jag lutar min panna mot fönstret, känner kylan svalka min redan frusna kropp och jag känner mig trött.
Så trött, så tung.
Att inte ha varit varit förkyld på flera år för att avsluta 2015 med en kraftig sådan, som dessutom återkom med full kraft tidigare i veckan, är kännbart och slitsamt.
Jag hör min vattenkokare slå av, lyfter pannan från fönstret och styr mina steg mot köket för att göra i ordning av en kopp varmt vatten med ingefära, en kopp som kommer lätta på andningen.
Jag kryper åter ihop i soffan med mitt vatten, snyter mig och önskar det vore i morgon.
