Publicerad 2012-11-22 19:31:08 i Allmänt,
Snart börjar min resa hem. Känns så där. Önskar jag kunde stanna.
Se snön falla ner över Lugano, känna kylan bita tag i mina kinder, uppleva bergen med mössa och vantar.
Men det får bli en annan gång.
När bilen far fram över alperna mot München, i samma stund dör denna blogg. Väl mött, har varit kul att skriva lite från hjärtat och lite påhittat, lite överdrivet och lite underdrivet.
Ta väl vara på er!
Publicerad 2012-11-22 17:18:14 i Allmänt,
Små lätta regndroppar landade på min panna, svetten rann utmed ryggen när jag tog mig upp för trapporna.
Ett steg i taget. Låren värkte av utmattning, darrade lätt. Men jag fortsatte.
Upp. Till toppen. Måste till toppen.
Skogen tätt omkring mig med alla ljud.
Väl uppe satte jag mig på en bänk. En man satte sig bredvid mig.
Vi log och hälsade, han och hans fru hade sett mig några gånger och han var nyfiken på mig.
Jag studerade honom i ögonvrån, samtidigt som han talade med mig.
Den mörkt marinblå kepsen satt långt ner på huvudet, det grå håret skymtade välkammat under. Ögonen glittrade likt solens strålar på Luganosjön, hans runda kinder hade en frisk lyster, läpparna var mjuka där de rörde sig medan han talade. Den stickade mörkblå tröjan smög upp över halsen.
Han talade med stapplande engelska, några italienska ord smög sig in då och då.
Jag började lyssna på hans berättelse.
Han hade tidigare ägt ett av hotellen utmed olivpromenaden, jag visste mycket väl vilken han menade.
Dock hade han fått sälja den för några år sedan, förstod att det berodde på att han valt att gå i pension.
Han bodde idag med sin fru två hus bort, precis vid vattnet.
Han skrev precis på sin tredje bok, hade börjat i helgen.
Varje blad ett nytt äventyr, han visste inte hur den skulle sluta - handlingen hade precis tagit form i hans fantasi.
Ser hans fru närma sig, kort lockigt rött hår. Glasögon. Utstrålade klokhet endast någon med stor livserfarenhet kan utstråla. Hon log mot mig och nickade, de utbytte några fraser på italienska innan mannen reste på sig och önskade mig en fortsatt trevlig dag.
Jag följde dem med blicken när de gick vidare, log för mig själv. Efter 20 meter vände sig mannen mot mig och vinkade glatt.
Jag satt kvar ett tag, men snart gjorde hungern sig påmind och jag reste mig upp för att gå vidare ner till Gandria.
Publicerad 2012-11-22 09:06:12 i Allmänt,
Efter gårdagens stilla strosande satte jag mig väl hemma i sängen och tittade på tv. Jag och dumburken, bästa vänner i svåra stunder.
Avverkade film efter film, sömnen lyste med sin frånvaro - den efterlängtade och så väl behövda sömnen ville inte infinna sig. Så jag såg på den ena dåliga filmen efter den andra. När jag hörde kyrkklockan slå ett slag och jag inser att jag ser på "Die Hard 3" tänkte jag att nu får det vara nog. Släcker ner burken, lägger huvudet på kudden och vips är den lilla sömn jag tidigare kände som bortblåst.
Tankar.
Alla dessa tankar.
Snurrar runt, kommer och går, utan att jag kan greppa någon av dem.
Svetten börjar rinna utmed ryggen på mig, jag vänder och vrider på mig.
Byter kudde. Vänder på kudden. Av med täcket. På med täcket.
Öppnar fönstret ett tag och låter den friska alpluften ta sig ner i mina lungor.
Försöker andas djupt, tänker bort tyngden.
Sakta får jag ner luften i lungorna ett andetag i taget, sakta blir mina ögonlock tyngre och tyngre.
I nästa sekund är jag i drömmens värld, den som kan vara så befriande men också förrädisk.
Ännu en stressande dröm om flygplats, där jag är sen till ett flyg och måste springa igenom korridorer, genom en stad då jag checkar in på en plats men behöver ta mig till en annan, springer upp för rulltrappor och hela tiden en klocka som tickar i bakgrunden. Jag har exakt en timme på mig från början av min dröm, och varje minut får mitt hjärta att slå hårdare och hårdare. Så vaknar jag när jag är i security check - kom jag med? Ingen aning, klockan visade då på 15min kvar till start och jag förhandlade med vakten i det ögonblick jag öppnade mina ögon och insåg att jag var i min säng.
Lyfter på huvudet från kudden, mer svettig än när jag gick och lade mig.
Tar upp min telefon, läser några tidningar och kollar min mail.
Lägger ifrån mig telefonen och blundar ett tag.
Inser att det är meningslöst och går istället upp och kokar mig en kopp kaffe.
Det blir nog en bra dag idag.
Publicerad 2012-11-21 17:56:15 i Allmänt,
Blandade tankar idag när jag sakta vandrade utmed Luganosjöns strand.
Tyngden över bröstet har inte lättat idag, önskar jag kunde bryta ihop för att sedan resa mig.
Låta det komma ut.
Men det ligger där och gror, ligger och väntar. Trycker på, som om den vill påminna mig om att jag inte är klar.
Jag har en bit kvar, lite mer att jobba med.
Minns när jag som barn åkte med mor, far och lillebror över alperna, förbi Lugano på vår väg vidare mot Italien.
Varje sommar en spännande bilresa ner genom Europa, jag och bror i spänd förväntan i baksätet.
Första höjdpunkten var blå isglass i Tyskland, där satt vi nöjda i baksätet och blev helt blå om munnen och räckte tungan åt varandra. Sedan kom nästa höjdpunkt, att mitt i sommaren ta oss upp på någon alptopp där vi fick kasta snöbollar i sommarkläder. Alla gröna floder på vägen som vi beundrade, hur tiden bara sprang iväg där i baksätet.
Fina minnen kommer och går, och mitt i allt detta känner jag mig ensam.
Lycklig, ledsen, uttråkad, stressad, lugn.
Samlad.
Djupa andetag, gråten i halsen. Ett leende på läpparna, buongiorno till alla jag möter.
Tar mig upp i olivlunden, sätter mig ner ett tag och låter solen värma mitt ansikte.
Blundar, lyssnar på Joni Mitchell "both sides now".
Sitter kvar ett tag, börjar andas.
Publicerad 2012-11-21 09:47:02 i Allmänt,
Igår hade vi ett långt och härligt skypesamtal.
Varade fram till midnatt.
Efter det somnade jag gott, och sov länge.
Så solen lyser med sin frånvaro idag unnar jag mig en lång morgon under täcket.
En snabb kopp kaffe och sedan krypa ner igen - en ledig dag är bra härlig att unna sig även på semestern.
Publicerad 2012-11-20 22:05:00 i Allmänt,
.. har jag haft det första bakslaget.
Jag vet inte varför.
Men det har varit lite jobbigt.
Svårt att andas, lätt till tårar, känslan av att någon sitter på mitt bröst.
Suttit i bilen, nära tårarna och inte haft en aning om vart jag är på väg.
Samtidigt som jag vet att det löser sig, samtidigt vet jag att det väntas saker av mig.
Väntas stordåd.
Mor och far har svårt att förlika sig med tanke på en något vilsen dotter, en dotter som alltid varit den som visat vägen. Visat framfötterna. Varit stark. Vetat vad hon vill. Funnits där. "Jaja, men du är ju stark, du klarar dig alltid" Lika glad som jag varit över att höra denna menig, lika mycket har jag önskat att jag fått tillfälle, fått en möjlighet, att bara vara liten. Att få vara den som tar emot. Den som får hjälp.
Man tar den plats man får.
Hur svårt är det inte för dem jag älskar när jag börjar vackla, när jag står och stampar utan aning om vart jag är på väg. Hur svårt är det inte för dem att stå bredvid, stå bredvid den som alltid stått jämte - den som alltid funnits där.
Min bror, denna fantastiska människa - den man jag beundrat sedan han kom till jorden.
Med sina demoner, sina spöken.
Jagad. Viljan att visa mer än det ögat ser.
En sökare.
Vad finns bakom hörnet, har du inte tittat efter har du ingen aning.
Likt jag inte kan låta bli en stig, kan inte min bror undvika ett äventyr.
Så olika men ändå så lika.
Jag säger som DiLeva gör: "Dansa din djävul. NU. NU."
Bror - you know what I'm talking about.
Till detta lägger jag till mitt äventyr, ingen förstår som du.
"Men jag vill leva i Europa, jag vill älska sjunga här. Jag vill skratta gråta dansa. Jag är ur och förlorad och kär."
Bror - du vet precis vad jag menar.
Publicerad 2012-11-20 15:38:30 i Allmänt,
Efter dagens vandring satte jag mig i bilen och tog mig till Como, ca 20min bilfärd från mitt tillfälliga hem.
Vägen fantastisk och väl i Como tog jag mig ner till sjön.
Vackert, men blev lite stressad då blåsan började trycka på och jag var dessutom väldigt väldigt hungrig.
Men varje restaurang jag passerade hade stängt, eller så var det mer ett fik utan toalett.
Trycket blev värre och värre och snart kände jag att jag började svettas.
Tog mig halvt böjd framåt till bilen, gick så fort mina ben bar mig.
Satte mig bakom ratten och kände hur luggen klibbade fast i pannan.
Jag tänkte att nu spricker jag inombords, eller så kommer det i byxan.
Knip, knip snälla klara bara en stund vi tar första bästa mack men knip snälla knip...
Varje gång jag lyfte vänster fot för att komma åt kopplingen kändes det som om jag bara hjälpte till att öka trycket. Svetten började rinna utmed ryggen och jag tänkte att tullmännen vid gränsen till Schweiz kommer garanterat plocka in mig för jag måste se sjukt misstänksam ut med svetten rinnande i ansiktet och kroppen i en framåtlutad position... Pustade ut när jag tog mig förbi utan att bli invinkad, fick några leenden - vad vet jag, kanske har de själva upplevt samma sak och såg i ögonen på mig att jag hade panik av annat slag än brottslighet.
Körde, hittade en mack - tusan också, ingen butik till.
Nästa mack, samma sak.
Tårarna samlades bakom ögonlocken, kände att den totala förnedringen i att kissa på mig var nära.
Gasen i botten, äntligen en P skylt utmed motorvägen.
Rusade ur bilen, framåtlutad gång och vild i blicken.
En man satt vid en bänk och åt en macka, jag såg hur han försiktigt slöt sig och drog sin smörgås något närmare.
Jag rusade in på toa, ett hål i golvet. Smutsigt.
Spelar ingen roll, kände paniken komma.
Fick knappt av mig byxorna och sätta mig på huk innan det släppte.
Så skönt som det var, ja jag vet inte vad jag kan jämföra det med men lättnaden var helt underbar.
Axlarna sjönk, svetten slutade rinna och där satt jag på huk hur länge som helst.
Underbart.
Resten av resan gick betydligt bättre, väl hemma i Castagnola var det vägbygge och vägen upp mot min parkering av avstängd av en lastbil som höll på med något.
Jag öppnade rutan och mannen säger massa saker på Italienska, känner igen min bil och pekar upp mot vägen och säger "2 minuter". Jag kör ner en bit, behöver se lastbilen för vi vet alla att 2 minuter för en Italienare är inte 2 minuter för en svensk. Tackar övre makter för att jag hunnit besöka toalett, annars vet jag inte vad som hänt.
40 minuter senare flyttar lastbilen på sig, jag har undertiden haft ett öga på den medan solen smekt mina kinder där jag stod lätt lutad mot min bil.
Väl hemma slängde jag i mig lite sallad, man tager vad man haver.
I kväll blir det en enkel pasta och ett glas prosecco till.
Det är jag väl värd idag!
Publicerad 2012-11-20 11:42:17 i Allmänt,
Då kan jag bocka av bestigning av Monte Bré. 660m stigning, 3,17km. Tog mig 53minuter, mitt arma hjärta slog hårt hela vägen. Fantastisk miljö, och att för ett ögoblick stanna upp och titta ner över sjön var en fröjd för ögat. Väl uppe han vi med en liten runda i den vackra byn, fantastiksa byggnader som alla är k-märkta och därmed väl bevarade. Otroligt vackert. Sedan fick vi skynda till bussen som tog oss ner till Castagnola igen. Nu redo för en liten road trip till Como, dags att ta ut lilla svarta pärlan på en runda!
Publicerad 2012-11-20 09:18:42 i Allmänt,
Så var det dags för vandring - på med tightsen, håret flätat och snöra skorna.
Here I come!
Publicerad 2012-11-20 08:27:23 i Allmänt,
Mardrömmar kommer när man minst anar det, är det inte så?
I natt kom de krypandes, av värsta karaktär. Jag var inte så deaktig själv, mer en åskådare till det fruktansvärda brott som begicks - ett brott av bestialisk karaktär. Borde nästa skriva ner det, om inte annat så för att bearbeta det. Vaknade i skogen, av själva jagandet och låg svettig bland lakanen. Hjärtat slog som efter att ha sprungit en mil, och jag lyssnade oroligt på varje ljud natten hade att erbjuda. Låg så några timmar, innan lugnet och den nya sömnen sakta slöt mig i en ny dvala. Denna gång med lugnare drömmar.
Plötsligt vaknade jag med ett ryck, insåg att det var ljust ute och studsade raskt ur sängen.
Har en dag full av planer idag, den kan inte sovas bort!
Fixade en kopp kaffe, fixade två koppar kaffe.
Nu dags för lite frukost, och det blir nog en tredje kopp kaffe till det... och eventuellt en 4e kopp innan jag börjar bestiga Mont Bre.
Publicerad 2012-11-19 19:08:55 i Allmänt,
Publicerad 2012-11-19 17:38:23 i Allmänt,
En seg eftermiddag för fröken, vräker i mig lite choklad och tänker - det måste vara bra för något!
I kväll blir det lite Trou du Cru och ev ett glas rött till detta.
Ost, vin, choklad - livet la dolce vita!!
I morgon skall det bestigas berg!
Publicerad 2012-11-19 14:59:00 i Allmänt,
Efter att jag slängt ett sista öga i spegeln innan jag började vandra ner mot centrum bestämde jag mig trots allt att slänga på mig lite make up. Jag skulle ju ändå ner till stan, och i stan vill man vara lite fin.
Promenerade ner och mötte upp fru C och hennes 2 barn där vi bestämt att träffas. Trots att det gått mer än 10 år var det som om vi setts igår. Fru C lika strålande vacker, med de mest fantastiska ögon man kan tänka sig. 2 underbara barn där man tydligt såg att unga fröken ärvt sin mors skönhet.
Vi satte oss vid en lekplats och pratade bort nästan 3 timmar medan barnen lekte. Livet, det som varit, dit vi är på väg och nuet.
Uppfriskande, energigivande och otroligt trevligt!
När det var dags för att ta hem barnen för lunch bestämde jag mig för att gå runt lite på stan och se mig omkring. Har läst om en restaurang som skulle vara magisk som låg på Via Cattedrale, Trani. Tillslut hittade jag stället, tittade in och såg att stället var tomt på folk förutom ett runt bord där 5 kostymklädda herrar satt och hade affärslunch. Bestämde mig därför att gå vidare och gick istället till en restaurang jag tidigare passerat som var fullsatt av folk.
En fantastisk rosotto senare får jag in notan och höll på att trilla av stolen. Nu förstår jag vad alla menar med att det är dyrt i Schweiz. Bara vattnet kostade nästan 50 SEK, så ni kan ju tänka er att det blev en hög nota totalt. Nåväl, gott var det och härdan efter kommer jag att äta hemma alternativt uppe i bergen då jag behöver tänka
över min ekonomi något med tanke på att jag inte har något jobb.
Gick ner till hamnen, hittade turistbyrån och frågade när båtarna går.
"It's Monday, no boats on Monday. Tomorrow!" sade kvinnan med ett brett leende.
Nöjd med dagen promenerade jag istället sakta hemåt och halvvägs sätter jag åter hjärtat i halsen och inser att jag glömde betala kaffet vid lekparken. Ångest. Pinsamt. Så fort jag kommer hem får kolla av med fru C om var stället låg så jag i morgon kan gå dit för att betala.
Publicerad 2012-11-19 08:24:00 i Allmänt,
När jag står framför spegeln tänker jag att idag kanske jag skall jobba lite mer med mig själv då jag skall träffa en gammal väninna jag inte sett på över tio år. Slänger ett snabbt öga på den blå himlen och tänker, nej - det blir ännu en dag utan makeup då solens strålar får värma direkt på min hud och ge mig lite färg.
Tänker i nästa sekund att jag kan ju jobba lite mer med mitt hår istället. Inser i samma sekund att jag varken har med mig stylingprodukter eller plattong/locktong.
Nåväl, jag får helt enkelt duga som jag är - osminkad med stripigt hår.
Publicerad 2012-11-19 07:46:00 i Allmänt,
Vaknar tidigt, sträcker på mig. Lyssnar på kyrkklockan som ringer - vad är klockan? En, två, tre...sex, sju. Skönt, drar på mig ett tag till. Tar undan täcket och möts av den kyliga luften. Huttrar till och skyndar in till badrummet.
En härlig kopp kaffe, öppnar upp fönstret och låter morgonljuset stråla in. Blir en bra dag det här!
Publicerad 2012-11-18 18:19:32 i Allmänt,
Ligger i sängen och har precis ätit lite minestronesoppa.
Helt utslagen efter dagens eskapader.
Blir en tidig kväll, nedkrupen och insvept i täcket som jag redan är.
Klockan är inte mycket, några filmer och sedan kommer jag att somna gott. Har svept i mig flera liter vatten, så det blir nog en massa spring i natt - må så vara.
Publicerad 2012-11-18 16:53:00 i Allmänt,
Ser en stig som leder upp i bergen. Som alltid när jag ser en väg eller stig undrar jag vart den leder, kan inte låta blir att låta nyfikenheten ta överhanden - som om jag bara måste veta vart jag kommer om jag tar just den vägen. Tittar på klockan, jag har en stund på mig innan det skymmer - jag hinner nog. Tar ett första kliv ut på stigen och känner hur hjärtat börjar slå i snabbare takt.
När jag kommit upp en bit inser jag att jag är mitt i en skog, på en stig ingen trampat på sedan länge. Träden kryper närmare. Det är bara jag och några ekorrar som hoppar från träd till träd, en gammal coca cola burk och djurspill. Prasslande löv, träd i rörelse.
Var är jag? Vart är jag på väg?
Ingen aning, skymtar sjön mellan träden och bestämmer mig för att fortsätta uppåt, någonstans lär jag hamna. Vill inte vända, måste veta var jag hamnar om jag fortsätter uppåt.
Plötsligt skymtar jag ett hus mellan träden och hör bilar susa förbi. Ser att jag är på Strada Castagnola - långt upp, en bit från själva staden. Går en bit utmed vägen, bilar kör förbi mig.
Skymtar en stig som ser ut att leda mig ner till sjön igen, slänger ett snabbt öga på klockan. Jag hinner.
Börjar skymma, jag ökar stegen. Vill inte bli kvar i skogen när mörkret faller på. Ljuden omkring mig tätnar när solen försvinner längre och längre ner bakom träden.
Skymtar ett par ögon bland buskarna, antagligen en katt. För säkerhets skull ökar jag stegen, skyndar - ja näst intill småspringer sista biten ner.
Väl nere på den allmänna gångstigen andas jag ut och ser nöjt solens sista strålar sakta försvinna bakom alperna.
Ler och börjar gå mot mitt B&B i Castagnola.
Publicerad 2012-11-18 15:34:00 i Allmänt,
Fiskar hoppar och leker i sjön, i övrigt tyst och stilla. Jag sitter själv på terassen, blundar och låter solens strålar värma mig. Njuter av ett litet glas Merlot del Ticino
Dörren öppnas och jag känner doften av mat. En rykande het tallrik med spagetti, vitlök, chili och olivolja placeras framför mig. Sedan är det jag själv igen. Det här är kvalitet för mig, god mat i en förtrollande miljö och diskret men fantastisk service.
En fågel sätter sig på bordet, orädd sitter den kvar och tittar stund om på mig och stund om bort.
Efter ett tag kommer två tyska kvinnor in, sätter sig och pratar högljutt, tar plats. Efter ytterligare några minuter stiger tre unge italienska män in - nickar och ler, är lågmälda och talar med låg ton. De känner in atmosfären, lugnet. Efter ett tag dämpar även de två tyska kvinnorna samtalstonen och ett lågt, härligt sorl sprider sig på terrassen. Glas som klirrar mot varandra i en skål, någon nyser, ett dämpat skratt. En mobiltelefons gälla signar bryter stämningen, en av männen tar lugnt upp sin telefon och stänger av. Vill inte bli stört. Jag sluter ögonen och vänder ansiktet mot solen, tänker att här stannar jag ett tag.
Publicerad 2012-11-18 09:43:36 i Allmänt,
Har suttit och läst på lite om twar, och inser att det inte finns så mycket info om detta. Anledningen är att fru U har gått med detta under lång tid utan att någon uppmärksammat vad det är, tillslut hittade hon en bra läkare som undersökte henne ordentligt (tack dr U.T) och konstaterade efter några år att hon har ett svårt fall av twar. Det gick så långt att hon började få svåra smärtor i armen så att den inte gick att röra. Nu har det visat sig att även höger ben är drabbat, och hon har svårt att röra sig. Denna starka kvinna som alltid klarat allt själv, problemlösare som inte ser hinder, som knyter näven i fickan och ger sig fan på att klara vad hon än har framför sig - ibland på bekostnad av sig själv. Att från det gå till att bli sängliggande och beroende av andra måste vara svårt, även om förhoppningen är att det är ett snabbt övergående stadium så finns tankar om att det kan leda till kroniska besvär. När jag igår fick höra att det gått så långt väckte det mycket tankar hos mig, tankar om att vi får vara tacksamma för varje dag vi är friska och mår bra. Också på att vi ibland får vara våra egna doktorer och inte ge oss förrän vi får ett svar, ligga på och se till att en ordentlig undersökning blir gjord. Jag är glad över att fru U har en så underbar familj med man, barn och föräldrar som ställer upp och finns där för henne. Även om jag kan tänka mig att det för fru U är otroligt svårt att sitta still och inte vara den som agerar utan snällt får titta på när andra gör saker för henne för omväxling. Jag tänker på dig.
Publicerad 2012-11-18 09:35:58 i Allmänt,
Idag packar herr H sitt pick och pack och drar till landet i väst för veckolånga äventyr. Norge kan skatta sig lycklig för denna att få ta glädje av denna mans charmfullhet och skratt, men Göteborg kommer inte vara sig likt. Det kommer att bli ett stort äventyr för honom, men jag är ganska övertygad om att han snart kommer att komma hem igen, med ny energi och nya idéer. Lycka till, ser fram emot första rapporten!
Publicerad 2012-11-18 09:26:00 i Allmänt,
MIn tillfälliga sambo verkar tappat det hela idag, han var väldigt lugn i natt men surrar nu som värst. Och han är på mig hela tiden!! Var tvungen att slå till honom lätt för att få honom att ändra bana, och lämna mig i fred ett ögonblick. Nu har han gått och gömt sig, antagligen lite sårad av min attityd och nonchalans. Jag måste tänka på mig själv också! Idag får jag låsa in honom för hela dagen och bege mig ut på en båtutflykt, så hoppas jag att han lugnat sig när jag kommer tillbaka.
Publicerad 2012-11-17 20:37:00 i Allmänt,
En sak jag kom fram till idag efter den katastrofala restaurangupplevelsen är att trots min arbetslöshet och oavsett vad jag kommer att ta mig an framöver skall jag aldrig, och jag menar ALDRIG, dra in på smakupplevelser. En god middag är mer värt än annat, champagne och löjrom skall alltid prioriteras. Skall jag ut och äta skall jag äta gott, inga kompromisser.
Härmed lovar jag att hålla fast vid goda smakupplevelser oavsett inkomst, hellre kvalitet än kvantitet - om jag så må äta mer sällan skall dessa gånger vara en upplevelse av paradis för gommen!
Publicerad 2012-11-17 20:25:00 i Allmänt,
Sagt och gjort, jag tog mig till den lokala pizzerian.
Väntade vänligt på att någon skulle se mig, och efter 10 minuter kom servitören/ägaren fram till mig efter att stått och pratat med de enda andra gästerna på restaurangen - ett nyförälskat par.
Jag blev hänvisad till ett bord och fick en meny som endast var på italienska. Inga problem, det är jag van vid sedan alla mina resor i Italien. Efter ett tag fångade jag åter uppmärksamheten och beställde ett glas rött och frågade vad de olika pizzorna innehöll. Han tittade frågande på mig - utbrister efter ett tag "onion?".
Till slut beställer jag en Margarita, jag tänkte att det kan ju iaf inte gå fel. Jag får in min pizza efter 5 minuter, redan där väcks min misstänksamhet. Ser på pizzan och känner lätt avsky.
Tar en tugga och - tja, den är inte helt varm och den smakar inte helt ok. Jag har nog ärligt aldrig smakat någon så dålig pizza. Men hungrig som jag är sätter jag tänderna i den och dricker glatt mitt vin.
Inga gäster förutom jag och det förälskade paret i hörnet, och tv:n på högsta med match mellan Lazio och Juventus. Innan jag inser det själv är jag helt uppslukad av matchen, länge sedan något fångat mitt intresse på detta sätt.
TACK Marchetti för att du räddade min kväll, inte bara genom dina geniala räddningar utan även med ditt vackra utseende trots blödande sår i panna. Du skulle nog inte ta Zlatans boll, men du räddar vad som helst i övrigt!! Den sämsta pizzaupplevelsen i världshistorien blev tack vara dig ett oförglömligt minne med positiv underton.
Publicerad 2012-11-17 15:38:00 i Allmänt,
Med Mando Diao i lurarna slog jag ned bredvid samma kvinna och samma cigarettdoft som häromdagen. Satt där i någon timme tills den kyliga vinden kröp innanför min kappa. Började då min vandring ner mot mitt boende, en stunds vila för att sedan prova den lokala restaurangen och dess pizza.
På vägen ner reflekterade jag över alla kastanjeträd, som kantar sluttningarna vart jag än vänder mig.
Deras vackra löv som fallit till marken, som prasslar så härligt under mina skor.
Publicerad 2012-11-17 14:23:43 i Allmänt,
När jag idag gick utmed Sentiero di Olivo, från Castagnola till Gandria, och än en gång slogs av Ticinos skönhet tänkte jag på att detta måste vara den bästa av världar. Den Italienska kulturen med Tysk ordning, rent och organiserat men med sydeuropeisk känsla.
För att inte tala om hur vackert det är.
Jag förstår att självaste Casanova en gång sägs ha tagit sig hit från Venedig, för att publicera en bok.
Publicerad 2012-11-17 13:47:24 i Allmänt,
När jag såg skylten "Ristorante" kände jag ett oåterkalleligt sug efter en rykande het espresso.
Tog mig in på restaurangen och fick ett bord ute på den lilla terrassen som vette ut över vattnet.
Här satt jag i en timme, eller om det var två, och läste.
Intressant historia Jack Kerouac skrivit, får mig att både skratta och känna ångest.
"On the road" är en sann klassiker, har ni inte läst den kan jag varmast rekommendera den - dock bör den läsas på originalspråk!
Publicerad 2012-11-17 13:39:25 i Allmänt,
Gick ner för några trappor i en gränd, hamnade på en brygga. Såg på de vita svanorna som simmade utmed strandkanten. Skymtade en rörelse i ögonvrån - en ensam fiskare stod på terrassen till en för säsongen stängd restaurang. Han tittade ut över bergen när hans spö plötsligt började tycka. Sakta drog han upp en fisk, fick syn på mig och log. Krokade av och lade fisken i en röd hink som stod på ett av de i övrigt tomma borden. Sedan förberedde han sitt spö för en ny, lugn stund.
Vi log mot varandra innan jag lämnade honom för att vandra vidare genom byn.
Publicerad 2012-11-17 10:20:02 i Allmänt,
Kör än en dag utan makeup, ser att solen tittar fram bakom molnen och det blir ytterligare en dag i solen.
Boken i fickan och redo för nya äventyr.
Publicerad 2012-11-17 09:19:09 i Allmänt,
Läste en artikel i Elle om Elsa Hosk, ung framgångsrik modell som nu varit nykterist i 3 år. Det jag finner mest intressant i artikeln är hennes beskrivning av hur hon möts av människor i Sverige kontra NY när hon säger att hon är nykterist.
I Sverige säger man "men kom igen nu" och i NY beundrar man valet och accepterar det.
Jag tänker på de perioder där jag har detox och väljer att inte dricka under några veckor, och känner igen mig. För inte allt för länge sedan var jag på middag med några väninnor, då jag var i en detoxperiod och det första jag fick höra var "du kunde väl valt en annan vecka" efterföljt av just "kom igen nu, vad tråkig du är". Till saken hör att det satt två gravida med i sällskapet som inte heller drack, och även de kommenterade mitt val.
Jag förstår att ingen menar illa med det, men situationen blev mins sagt pressande för mig och då jag just där och då var mitt stora förändringar i mitt liv i övrigt blev jag både irriterad och sårad.
Väckte mycket funderingar hos mig, många tankar om tidigare detoxperioder och plötsligt insåg jag varför jag många gånger i dessa perioder valt att sitta hemma.
Minns nu också en fest jag hade en gång för några år sedan, då en av mina gäster smög in till mig i köket och viskade att han var i en detoxperiod och bad mig göra alkoholfri drink till honom som var lik de övriga drinkarna "jag vill inte säga något för det blir sådant jävla tjat". Då förstod jag inte alls vad han menade, antagligen blåögd trots min ålder. Idag förstår jag honom på ett helt annat sätt, för det kräver mycket styrka att vara den som går mot strömmen vid sammanhang där man får räkna med att hela övriga sällskapet kommer att sätta sig emot det val du själv gjort.
Det kanske är till NY jag skall flytta?
Publicerad 2012-11-17 08:52:15 i Allmänt,
..att få juice och mjölk serverat på detta sätt.
Frukosten blir på något sätt mer njutfullt.
Att plocka fram dessa flaskor när äggen kokare, lite müsli och så en rykande kopp kaffe.
Blir en bra dag, trots att solen lyser med sin frånvaro!
Publicerad 2012-11-16 18:50:04 i Allmänt,
Häller upp ett glas rött, tar på mig min negligé och kryper ner med Zorro. Ha en trevlig fredag vänner!
Publicerad 2012-11-16 18:17:56 i Allmänt,
När bägge fötterna blöder vet man att allt är som det skall.
Vandringskängorna har gjort sitt och nu gäller det att låta fötterna vila något - hur nu det skall gå till med tanke på den vackra natur jag bara måste utforska! Min nyfikenhet är för stor för att låta sig hindras av dåliga fötter.
Publicerad 2012-11-16 17:59:42 i Allmänt,
Det är fredag och jag tänkte att det vore trevligt med ett glas vin bland folk.
Efter tips tog jag mig till den lokala baren, ett litet rum där det mer handlar om känsla än design.
Kvinnan bakom disk tittade frågande på mig från telefonen hon talade i när jag frågade om ett glas rött. Hon suckade djupt och hällde upp ett glas och viftade undan mig.
Stället var tomt, så jag tog mitt glas och satte mig utanför.
Det var kallt, men jag tänkte att jag kan sitta där och se på folk som tar sig förbi.
En man kom efter ett tag med sina två hundar och satte sig vid bordet bredvid, en stund senare kom hans fru (eller älskarinna, vad vet jag) och väntade till han svepte sitt glas vitt vin för att sedan slå följe hem.
Fem minuter senare kom en annan man från affären jämte, sade Bongiorno innan han gick in och ställde sig i baren. Där var han i ca 10 minuter, kom ut, log och började tala italienska med mig. Jag förklarade vänligt att jag endast talar engelska, han visade då med sitt kroppsspråk att han undrade om jag frös i kylan. Först då kände jag efter och det var riktigt kallt. Jag log och nickade, han gick iväg och jag tittade ut över sjön. Tog mina sista två klunkar av vinet och reste mig sedan för att gå hem.
Publicerad 2012-11-16 16:26:18 i Allmänt,
Har precis gjort en promenad till Centro di Lugano för att inhandla nya nespresso-kapslar då de jag har kommer att ta slut i helgen.
Så fort jag kom ner till centrum, till folkvimlet, hetsen, stressen började mitt hjärta slå allt för fort. Jag bleknade och kände mig inte alls hemma. Skyndade mig in på Manor, tog mig ner för rulltrappan och handlade mina kapslar för att sedan skynda upp mot Castagnola och lugnet.
På vägen tillbaka han jag med att flirta med några vackra män, vilket förhöjer vilken fredag som helst!
Publicerad 2012-11-16 16:21:00 i Allmänt,
Om någon undrar varför jag har så ful/dålig design på min blogg är svaret enkelt:
denna skall endast leva under min road trip, sedan dör den.
Och jag orkar inte engagera mig i design för det är tråkigt (läs: jag kan inte och orkar inte lära mig hur man gör en snygg blogg).
Publicerad 2012-11-16 14:28:02 i Allmänt,
Då jag bestämt mig för att ta en ny väg varje dag provar jag stigar ingen trampat i på länge.
Löven täcker trapporna och vissa vägar är avstängda.
Innebär många återvändsgränder, många trappor att ta sig både upp och ner för.
Men tillslut hittar man alltid rätt.
Publicerad 2012-11-16 14:20:00 i Allmänt,
Sitter i en olivlund med endast ljudet av fågelkvitter och sång från syrsor, långt bortifrån hör jag en dialog som sakta närmar sig mellan en man och en kvinna på sjungande italienska. Lago di Garda reflekterar solens strålar likt en discokula över bergen - det känns som jag hamnat på första parkett att skåda den vackraste plats på jorden.
Jag blundar och lyssnar, drömmer mig bort.
Det avlägnsa ljudet av en motorbåt får mig att öppna ögonen och än en gång förundras av skönheten framför mig. En fjäril sätter sig bredvid mig, tycks vara hänförd även han av denna vackra höstdag.
En ensam svan simmar utmed stranden, den liksom jag njuter av en stund för sig själv.
Väcks ur mina drömmar av ett högljutt joggande par och bestämmer mig för att vandra vidare uppåt, där jag skymtar en vingård med odling.
Publicerad 2012-11-16 09:50:00 i Allmänt,
..den väntade huvudvärken. Efter några veckors ledighet kom den idag, som den alltid brukar göra. Vaknade av att huvudet sprängde, illamående och lite febrig. Först blev jag stressad men sedan vände jag tanken, jag har tid att vara lite dålig. Gick upp och tog mig en huvudvärkstablett och lade mig igen. Tittade ut på den blå himlen och tänkte att den kommer att vara kvar även i eftermiddag. Koncentrerade mig på att tänka bra tankar, låg blixtstill och såg till att illamåendet inte tog överhanden. Nu sitter jag här några timmar senare och tar mig en kopp kaffe, skall hoppa in i duschen. Tar det lugnt, en minut i taget. Tog en till tablett för ett tag sedan och nu känner jag hur det hettar i ansiktet och huvudet känns bättre, om en timme är jag ute och går igen. Blir en lugn promenad till fiskarbyn och hem igen genom olivlundarna. Joggingturen får vänta till morgondagen, jag hinner med den också.
Publicerad 2012-11-15 21:44:00 i Allmänt,
Att efter några timmars vandring upp och ner för berg och dalar sätta sig ner på en parkbänk är befriande för trötta fötter. Slog mig ner på en röd bänk bredvid en kvinna. Vi satt i tystnad i någon timme, hon tände under denna tid två cigaretter och för första gången på 15 år blev jag sugen på att ta ett bloss. När hon reste sig upp för att lämna parken log hon mot mig och sade "Arrivederci".
Den tystnad vi delat i solnedgången, till tankar bevarade i vårt innersta, den tystnad tar jag med mig när jag efter någon minut reser mig och vandrar ner för berget mot mitt boende.
Publicerad 2012-11-15 21:15:53 i Allmänt,
Publicerad 2012-11-15 21:14:00 i Allmänt,
Bestämde mig för undersöka möjliga joggingstråk och hittade en fantastisk väg utmed Luganosjön. Den ledde så småningom till en liten fiskarby som var otroligt vacker! Vägen dit var kuperad och bestod av både trappor och valv att ta sig igenom, och på vägen mötte jag allt från 80åriga farbröder till glada joggare.
Solen sken och sjön glittrade, luften var frisk och tystnaden påtaglig.
Publicerad 2012-11-15 21:07:00 i Allmänt,
Glädjen att vakna upp i Castagnola med en frukostkorg utanför dörren samt vetenskapen om att jag har hela dagen framför mig till ingenting! Dessutom har jag för första gången på år sovit en helt natt - dels av utmattning efter körningen men också av lugnet och tystnaden. Det sista jag hörde innan jag somnade var kyrkklockan som ringde 9 gånger, och det första jag hörde var klockan ringa 5 gånger innan jag insåg att det är dags att somna om. Drömde därefter vackra drömmar fram till efter åtta, och sedan kockan som åter slog 9 gånger när frukosten var serverad!
Publicerad 2012-11-15 21:00:00 i Allmänt,
Den lycka jag upplever när jag kommer upp i alperna är svår att beskriva - att köra från -2 till +20 till nollgradigt
och snöfyllda alptoppar tar andan från vilken skeptiker som helst. Detta är lycka!
Publicerad 2012-11-15 20:56:20 i Allmänt,
När jag väl lämnat Sverige och irritationen som problemen med gps orsakade tar jag efter 10h körning in på ett vägmotell ca 6mil innan Hannover. Sov inte många timmar, rummet låg i markhöjd och med tanke på att bilar kom och gick var jag lite orolig för att någon skulle bryta sig in i min lilla pärla. När klockan var 06 gick jag upp för en snabb dusch och sedan ut och tanka bilen samt slänga i mig en snabb frukost. Visste att jag hade ca 9h körning framför mig mer eller mindre utan pauser. 2 snabba koppar kaffe och sedan gasen i botten!
Efter 3-4h körning tänkte jag att det var bra att fylla på tanken, sagt och gjort, stannade på Shell och när jag betalade insåg jag att jag behöver en espresso.
Bakom kassan står en man, något härjat utseende. Kan tänka mig att han var runt 40-45 men såg ut som närmare 60. Tatuerade armar som inte var gjorda på bästa studion, smal och senig. På knacklig engelska ber jag att få betala för tank 7 samt en espresso. Han tittar upp på mig och hans ögon börjar glittra: "oooh, one espresso!!"
Han går bort till kaffemaskinen och jag följer efter och ställer mig bakom bardisken. Han sjunger högt och glatt med till tysk hip hop, dansar och ler. När den är färdig ger han koppen till mig och jag säger "wonderful" och ler för jag har så längtat efter denna kopp. Han ler glatt, tittar bort och utbrister "I feel gooood" samtidigt som han smeker sig över magen.
Den kaffen är den bästa jag smakat, tillagad av en underbar karaktär av kärlek för just det ögonblicket!
Publicerad 2012-11-15 20:43:35 i Allmänt,
När jag väl sätter mig i bilen, ca 36h senare än tänkt från början, med min nyinköpta kaffe från Doppio och redo för nya äventyr. Slår på gps:en... slår på gps:en... va f-n, slår på gps:en och inser att den fungerar inte. Kör en bit för jag tänker i mitt stilla sinne att den nog kan komma igång. Efter 20 minuter stannar jag och inser att den fortfarande inte fungerar. Ringer F som jag lånat den av och frågar om den brukar krångla, han säger lugnt att jag skall vänta ett tag till den kommer nog igång. Väl i Halmstad inser jag att det här går inte, springer in på närmsta TeknikMagasinet med andan i halsen och skriker efter hjälp. Den otroligt trevliga tjejen i kassan tittar på TOMTOM och säger lugnt att den har några år på nacken och behöver en total restart. Plockar fram ett gem och trycker in den i något hål och säger att jag får göra det en gång i timmen ungefär så klarar jag mig. Jag tittar bestört på henne och säger att jag är på väg till Schweiz och inte har någon som helst möjlighet till att trycka på restart så ofta, och ber vänligt men bestämt om en ny. Hon försöker få mig att tänka efter men jag ger mig inte - har 10h sträckkörning framför mig, några timmars sömn för att sedan köra ytterligare 9h. Lycklig går jag från affären med en sprillans ny GARMIN och 1000sek fattigare. Sätter mig i bilen, gasen i botten mot Köpenhamn!
Publicerad 2012-11-12 15:54:20 i Allmänt,
Efter ännu en sömnlös natt åkte jag tidigt till Biltema för att inhandla snökedjor inför min resa i alperna. Efter att ha engagerat hela personalen på bilavdelning i alla mina frågor gick jag tillslut glatt ut från butiken till min bil med inhandlade kedjor i svart förpackning. Väl framme tittade jag för säkerhetsskull på däckstorlek och till min bestörtning insåg jag att jag köpt fel!!! Förlägen fick jag gå in i butiken och byta ut den vackra svarta förpackning till en pippi-gul ful variant. Kedjorna må vara som de är, men måste erkänna att det varit roligare om det fanns en rosa variant alternativt att jag fått behålla den svarta. Yta kanske inte är allt, men MYCKET! Väl hemma och efter en stunds vila samt ett trevligt besök av herr H har jag nu i stort sett packat färdigt och inser att jag vete tusan hur jag skall få plats med allt i bilen. Jag skall vara borta i ca 16 dagar men man skulle kunna tro att jag flyttar. Och vem vet - det kanske jag gör..
Publicerad 2012-11-11 21:46:49 i Allmänt,
Små saker gör så stor skillnad, små saker kan växa, små saker av betydelse.
Ett tips leder till nyfikenhet som leder till kontakt som leder till möte. Vilken härlig avslutning på denna helg!
Publicerad 2012-11-11 20:30:08 i Allmänt,
Sitter i min soffa efter en hektiskt dag med firande av far, mycket bilåk och förberedelser inför resan.
Stryka, planera, hämta väskor för att i morgon packa och hoppas på att allt får plats. Skall även se till att inhandla kedjor till bilen då vad jag förstått det kan behövas i Alperna. Hur man nu får på dessa och hur jag skall klara det är för mig en gåta, men det finns väl alltid någon som kan hjälpa till med detta. Blinka lite, se hjälplös ut och vara glad över sitt kvinnliga kön då det av många män inte annat än förväntas att man inte klarar av saker som kedjor till bilen.
Tänk vad jobbigt det vore att vara ohändig man - för det könsneutrala samhället lyser nog med sin frånvaro i frågor som detta.
Men jag är glad så länge jag får hjälp - värre blir det väl när jag passerar 40 gränsen...
Och får jag ingen hjälp så kommer jag att klara det själv, DET kan vi ju vara rörande överens om!
Nå väl, dags att stryka vidare.
Häller upp en GT och tänker att livet är oförutsett underbart!
Publicerad 2012-11-07 13:39:00 i Allmänt,
På besök hos mor&far för att kurera mig och bli lite bortskämd - mat, mat och åter mat. Med andra ord ettvpar kilo tyngre, men med lättare sinne!
Publicerad 2012-11-04 11:28:00 i Allmänt,
Sitter i skrivande stund med fötterna i fotbad och hoppas att infektionen på min stortå skall släppa. Jag hade inte varit så bekymrad om det inte vore som så att jag åker iväg och en vecka, och planen är att jag skall vandra i 10 dagar. Blir det inte bättre måste jag nog besöka farbror doktorn som inte kommer ta mig på allvar, men jag kan ju liksom inte gå i ett par skor. Och skor behöver jag i Lugano, det är inte direkt väder för flipflops..
